Studentexamen kan leda till ökad utslagning

GÖRAN LINDE OM STUDENTEXAMEN

Pedagogikprofessor: Studentexamen har tidigare fungerat som en klassmarkör och vi bör vara medvetna om att en på nytt införd studentexamen kommer att medföra att färre når det vi idag kallar gymnasiekompetens.

Om innehåll Den engelske utbildningssociologen Basil Bernstein skrev:

“Curriculum defines what counts as valid knowledge”. Meningen uttrycker att det inte finns ett objektivt bestämt innehåll utan att det är några som har ett mandat att föreskriva vad som ska stå i nationella styrdokument och att deras aktivitet innebär en makt över världsbild och livsåskådning. Stoffurvalet för skola är alltså bestämt som ett val bland andra möjliga val och som sådant ett uttryck för en vilja att andra ska tänka i de tankebanor som makteliterna anser vara det giltiga. Stoffurvalet har aldrig en ”objektiv” grund utan uttrycker vad de bestämmande anser vara giltig kunskap.

Om grundläggande frågor: Vilka frågor bör vi ställa? Dessa är i huvudsak: (i) Vad är skolans syften? (ii)Vilka är urvalsprinciperna för kursplaners mål och innehåll? (iii)Vilka kunskapsformer är väsentliga? (iv) Vilka lärandeformer föredrar vi för de olika innehållen och kunskapsformerna? Med grund i dessa ställningstaganden kan vi föra diskussionen vidare om bedömning, examination och andra teknikaliteter inklusive återinförande av studentexamen med centrala prov.

Skolans syften: Vi kan se på skolan som ett  public good  och som ett individual good. Vi kan också skilja mellan skola för instrumentella syften och för mer ideella syften. Kombinerar vi de två ”dimensionerna” så finner vi (i) Instrumentellt-Public good som en skola riktad för landets ekonomiska utveckling och konkurrenskraft. (ii) Ideella syften – Public good blir en skola för att stärka gemensamma värden. (iii) Instrumentellt – Individual good är en skola för att gynna den enskildes karriärmöjligheter och (iv) Ideella syften – Individual good är en skola för bildning och personlighetsutveckling till en myndig, självbestämmande och ansvarig person.

Ser vi  till balansen mellan syften i ett internationellt perspektiv finner vi mest av kvadrant ett i fattiga länder som eftersträvar ekonomisk utveckling och i emerging markets. Kvadrant två framträder i enpartistater såsom socialistiska länder, patriotisk fostran i f.d. kolonier och religiös indoktrinering i vissa länder. Vi har drag av fostran till gemensamma värden i alla länder inklusive Sverige där demokratiska värden inpräntas som en avsiktlig mentalitetsformering. Kvadrant tre har starkast fäste i nyliberala länder med ofta kostsamma privatskolor  och slutligen ideella syften och inriktning mot individen finner vi mest i högt utvecklade demokratier. I USA finns en rörelse kallad liberal education vars förgrundsgestalt är filosofen Martha Naussbaum. Meningen är att även i instrumentellt riktade utbildningar inkludera ett bildningsstoff. Detta ska gå utöver förvärvandet av kulturellt kapital för den egna glansen och riktas mot att utveckla en etisk hållning grundad i reflekterad humanistisk kunskap.

Urvalsprinciper i läroplaner: Vilka ämnen är viktiga? Vilken kunskapsbas ska vägleda? I Västvärlden gäller främst att kunskapen som förmedlas grundas i vår vetenskapliga världsbild  och vår beprövade erfarenhet men även annat stoff accepteras såsom bl.a. sångtexter, dikter m.m. Matematik och naturvetenskap framhålls ofta som viktiga. Moderna kursplaner i demokratiska länder får också alltmer dragning mot testanalytiska färdigheter, såväl tolkande som kritiskt granskande. Vi kan också diskutera om innehållet bör skrivas i termer av generella mål med frihet för lokal kursutveckling som leder till målen eller om vi vill ha mer detaljerade innehållsmoment. Det förstnämnda återfinns främst i utvecklade demokratier och det senare är allenarådande i Tredje Världens länder. I Sverige sker för närvarande en viss dragning från målstyrning mot delvis innehållsstyrning.

Kunskapsformer: De fyra dominerande kunskapsformerna är (i) Praktiskt behärskande – att kunna göra; (ii) Vetande om fakta, begrepp och samband; (iii) Omdömesförmåga grundad i vetande, etisk hållning och erfarenhet, samt; (iv) Reflexion över kunskapens ursprung, grund och användning. Svenska kursplaner ger uttryck för olika balanser mellan kunskapsformerna i skilda ämnen och det finns en tendens att uttrycka målen i termer av förmågor såsom förståelse och tillämpning. Vilka kunskapsformer vill vi skriva fram i de olika ämnena och hur vill vi balansera dem?

Lärandeformer: Vetande förvärvar vi till stor del genom ”katalogt lärande” och tillämning genom ”analogt lärande” där vi analyserar enskildheter med stöd i mer generella principer. Vi lär oss också genom ”dialogiskt lärande” d.v.s. samspel med andra i hantering av såväl verbala som fysiska redskap. Vilka lärandeformer anser vi bäst matcha skilda innehåll och kunskapsformer?

Konsekvenser för bedömning och examination: Frågan om centrala prov och extern bedömning kan knappast avgöras om vi inte först har väl definierade ställningstaganden i de frågor som presenterats. OM vi vill ha en balans mellan kunskapsformer så att det ”epistemiska vetandet” är en grund för vidare problemlösning, ställningstaganden och reflexion, så måste detta också återspeglas i bedömningen så att uppgifterna förutsätter vetande som grund men också går utöver det rena återgivandet till problemlösning och reflexion. Vetandet om grundläggande fakta, begrepp och samband förutsätts för att reflexion ska bli väl grundad och inte bara personligt tyckande baserat i hemstöpta teorier. Samtidigt kan inte kunskaper mätas på ett meningsfullt sätt om inte uppgifterna går utöver återgivande av fakta och tas i bruk för fortsatt analys, problemlösning, tolkning av fenomen etc. Det måste råda samstämmighet mellan kunskapsformer i mål/innehåll och i uppgifter för bedömning. Annars lever vi inte upp till de fundamentala kraven i mätning, nämligen entydighet och strukturlikhet mellan det som finns i verkligheten och det som finns i mätskalan (i detta fall betygsskalan).

Det bör vara fullt möjligt att på försök göra centrala prov baserade i korrespondens med målen innehållsligt, i kunskapsformer och i lärandeformer. Om sådana försök faller väl ut behöver vi ställa oss ett antal följdfrågor såsom bl.a. Ska proven spridas över en längre period eller vara slutprov? Ska proven vara vägledande eller avgörande för betygen? (De bör väl kombineras med skolbaserad betygssättning i de avsitt som inte lätt låter sig mätas med centrala prov t.ex. muntliga färdigheter). Fördelarna med centrala prov och examen är att de kan fungera som en kvalitetssäkring, förbättra likvärdigheten och bromsa betygsinflationen. Nackdelarna kan vara, i värsta fall, att kunskapssynen snävas in mot det lättast mätbara.

Andra avgöranden om vi ska ha studentexamen:  Studentexamen har tidigare fungerat som en klassmarkör och vi bör vara medvetna om att en på nytt införd studentexamen kommer att medföra att färre når det vi idag kallar gymnasiekompetens. Parallellt med att utreda frågan om studentexamen bör vi närmare granska de alternativ som står till buds för de som inte avser att ”ta studenten” eller som inte klarar proven. Alternativa program måste vara attraktiva och gynnsamma för eleven.  För de elever som märker att de inte kommer att klara proven behövs överbryggande vägar till andra utgångar. Reformen får inte resultera i en ökad grupp av drop outs.

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa: